Historia

Från mygghål till semesteranläggning

När byggföretaget Kullenbergs 1978 av Storlien Högfjällshotell förvärvade markområdet där Fjäll-lien i dag är beläget, var det inte bara många Storlienbor som skakade på huvudet. Åtskilliga gamla Storliengäster som passerat igenom området för turer på Rekdalshöjden och Stenfjället eller på väg till Brudslöjan tyckte även de, att det var en fullständigt galen idé att etablera ett stugområde i de myggtäta träskmarkerna väster om byn.
Det här var ett område som man raskt marscherade igenom, att ta rast här var bara inte möjligt. Området vid lekplatsen och grillkåtan var Storliens Everglades, endast alligatorerna saknades.
Alltnog, göteborgaren är som engelsmannen, ingenting är omöjligt, så våren 1979 dundrade grävskoporna in i området. Året innan hade ett provhus byggts i Härjedalen, och tur var väl det. Det huset hade 2,40 i takhöjd i alla utrymmen vilket gjorde att huset kändes litet och trångt och därför beslutades att Storlienhusen skulle få full takhöjd för att åstadkomma mer rymd.
Håll med om att resultatet blev storartat, kunde knappast blivit bättre!
Skanska, på den tiden Skånska Cement, anlitades för samtliga markarbeten såsom vägar, förläggning av vatten och avlopp samt iordningställande av husgrunderna. Kullenbergs lokala byggföretag, Kullenberg i Härjdalen AB monterade husstommarna och färdigställde husen. Stommarna levererades som block från Hamind i Hammerdal. Våtutrymmena kom som färdiga enheter från E-Modul-. Elentreprenör var Åsberg&Thunström, Sundsvall. Beställare var Kullenbergägda företaget Kullenbergs Fritidsanläggningar AB, vars VD Håkan Olsson var drivande och har funnits med i Fjäll-liens styrelse fram till årsmötet 2005. Platschef för bygget var Björn Calming, göteborgare, senare Strömsundsbo
Hösten 1979 påbörjades byggandet av Fjäll-liens servicehus och strax före julhelgen var taket på plats, det dröjde sedan till midsommar 1980 innan huset var färdigt att tas i bruk. Under tiden fram till dess var receptionen inrymd i en liten byggbod nedanför hus 29 och under senvintern i det ännu ej färdigställda huset 33.
Julhelgen 1979 var det så dags att välkomna de första andelsägarna till sina första och säkert inte sista, vistelse i Fjäll-lien. 15 hus var då färdiga för inflyttning, fr.o.m vecka 02 1980 färdigställdes 3 hus per vecka så i slutet av april var familjen riktigt stor. Ja, jag skriver familjen för alla var så upprymda av detta nya, alla kände alla och man umgicks hejdlöst. Barnen fick nya vänner, många av dem för livet, och för många är en jul utan Fjäll-lien ingen riktig jul. När jag skriver detta har barnen bildat egna familjer, under de senaste åren ser vi fler barnbarn tumla runt i snöhögarna.
Alla var verkligt nöjda med sitt val av Fjäll-lien, ja- utom en. Det var ju så att de första åtta åren fick man släpa sitt bagage från Servicehuset till stugan eftersom vägarna i området inte snöröjdes på vintern. Då, 1980, var det en man som sa: jag får blodstörtning av detta släpande…” Han återkom aldrig!
Så skriver vi midsommaren 1980 och servicehuset står färdigt, arbetena med Rödluvan har påbörjats. Servicehuset var på den tiden ett under av lyx, där fanns då en bubbelpool som, enligt uppgift, var den andra i sitt slag i Sverige. Midsommarfirandet de här första åren var våldsamma tillställningar, ja säkert var det så, att ingen annanstans i Åre kommun firade så många midsommar som i Fjäll-lien.
Hösten 1980 var det högtidlig invigning av Fjäll-lien med stor tillställning på Storliens högfjällshotell, allt vad som fanns att tillgå av landshövdingar och kommunalråd på svensk och norsk sida var tillstädes. Pompa och ståt, stoj och glam.
I god tid före julhelgen 1980 färdigställdes Rödluvan och under hösten färdigställdes även en barnlift i nedre delen av Möllers backe, Fjäll-lien-liften, som därefter skänktes till liftanläggningen.
1988-1989 investerade föreningen i professionell snöröjningsutrustning så att från julhelgen 88-89 har samtliga vägar i området kunnat hållas öppet vintertid. Detta har bidragit till ökad trivsel för såväl andelsägare som personal.
Väder och vind är ett ständigt återkommande samtalsämne. Vi minns somrarna i början på 80-talet och vi minns snövintrarna, men vilka år var dom? Somrarna 80-81 var torra och varma och snövintrarna 1997 och 2000 ska vi aldrig glömma. År 1997 var stugorna nästan helt begravda så sent som i slutet av april, titta bara på fotografierna i trappuppgången i servicehuset.
Hur var det med träskmarken och myggen? Jo, det grävdes och sprängdes många meter ledningsdiken för vatten- och avloppsledningar och genom dem har området vattnats ur. Så det som på den tiden var blött och sumpigt är i dag torr mark och där trivs, som bekant, inte myggen och myggfönstren som var så nödvändiga de första åren, används mer och mer sällan

Staffan Nygren 2005